Svenska

På 70-talet förändrade Alice Cooper populärkulturen. Bandet - för det var ett band - blandade rock med teater, provokation och skräckestetik. Med smink, ormar och sceniska avrättningar skapade de en show som var lika mycket konstprojekt som musik. Gruppen tänjde på gränserna till vad som ansågs vara underhållning. De provocerade, lekte med publikens reaktioner och utmanade konventioner. Framförandet var konfrontativt och showens tema kretsade kring våld, bestraffning, död och återuppståndelse. De "satte pålen i hjärtat på hippiekulturen", som sångaren själv uttryckte det. Varje medlem bidrog till att forma figuren Alice Cooper, men redan år 1975 splittrades bandet. Sångaren Vincent Furnier behöll namnet och fortsatte som soloartist, men allt han gör bottnar i det band han en gång skapade. Det här är den första boken i sitt slag om de tidiga åren i bandet Alice Cooper, skriven av hårdrocksjournalisten Carl Linnaeus.

"Blod och eld" är en bit svensk musikhistoria. Ett fönster mot några få år på 80-talet och några unga människor som inte kunde stå still. Världen var vidöppen och Imperiet - landets största rockband där och då - var alltid på väg framåt. Fotografen Lars Torndahl var knuten till rocktidningen Schlager under denna tid. Under tre år följde han Imperiet på turnéer i Sverige, USA och Latinamerika. Han utvecklade och fördjupade bilden av musiker till något mer personligt. Ofta berättade bilderna något annat än bara vem som avbildades. Tiden döljer alla minnen, utom de som fångats av en kamera, skriver Per Wirtén i förordet. I "Blod och Eld" finns nu drygt hundra av fotografens bilder på Imperiet samlade, varav de flesta har aldrig visats tidigare. Denna limiterade och numrerade deluxeutgåva innehåller förutom boken, även affisch, vinylsingel (andra tolkar Imperiet), liten original print, faksimil, plektrum, badge och vykort. Upplaga: 200 ex.

Även om "de gyllene discoåren" endast var mellan 1975-1979, så var det faktiskt redan 1942 som "La Discotheque" i Paris var först med att använda ordet i klubbverksamhet.<br/><br/>Följ resan genom de svenska discoteken, ända från det allra första lilla Discot i Stockholm på 50-talet, via det första internationella i Malmö på 60-talet och till de "moderiktiga" Discon som influerades av giganterna som dök upp i New York, London och på Ibiza. Följ oss in på <i>Studio 54 </i>i N.Y. Hör de härliga anekdoterna från<i> Atlantic, Fontainblue, Lord Nilsson, Café Opera, Chez "L", Alexandra´s, Shazam, Yaki-Da.  </i><br/><br/>Möt DJ-legender som <i>"Clabbe", Niklas Strömstedt, Ulf Elfving, Pexo, Janne Ferm, Inger Flyckt, Big Brother-Sydney, Kenned Falk,  Ola Hammarlund, Dagge S, Hasse Huss, Paul Woolgar </i>m.fl.<i> </i><br/><br/>Missa inte heller "I Dörren -Älskad - Fruktad - Hatad" och härliga bilder med klassiskt Discomode från Sko-Uno, Gul &amp; blå, Puss &amp; Kram, Papegojan, Monsieur L etc. Känn hur det rycker i benen när du återupptäcker Gloria Gaynor, Donna Summer, The Trammps, Ami Stewart, Edwin Starr, George Mc Crae, ABBA och ett hundratal andra odödliga hits.<br/><br/>Det är i den här boken du kan få all information du önskat finna i en och samma bok och dessutom får se unika bilder du aldrig tidigare sett. På med Platå-pjucken, glitter-skjortan och leta fram de gamla utsvängda jeansen. Spänn fast ormskinnsbältet, så drar vi igång "Disco inferno" på högsta volym. Du kan väl "bumpa" och dansa "The Hustle"?<i> </i><br/><br/> 

Exklusivt hos Ginza - Begränsad upplaga.<br/>I mitten av 70-talet sägs det att det fanns mellan 5000 till 6000 aktiva dansband i Sverige. Det säger en hel del.<br/>Visst, några var säkert duos - och några hette väl Sven Johans Svänggäng - men ändå: vilken siffra.<br/>Det var en tid då varje folkpark fylldes av glittrande skjortor och utsvängda brallor. Folk hade kul, dansade, träffade folk - och ibland sin blivande partner.<br/>Reverb på sången, gitarrer, orglar. En trygg basgång och ett tempo från trummorna som bara kändes rätt.<br/>En tid då varje kväll kunde förvandlas till en fest - och varje spelning blev ett minne för livet. Från danspalats till små logar och Folkets Park-banor i... om inte tusentals, så i alla fall nästan.<br/>När jag, tillsammans med Johan som formgivit boken, satte oss ner med detta projekt, gjorde vi det med en djup fascination och kärlek till epoken då Sverige verkligen dansade - och banden lirade 200 gig om året, svettandes i minibussar med en doft av nikotin och fuktiga scenkläder.<br/>Den här boken är en hyllning till just det.<br/>Till genren. Till estetiken. Till bilderna, konsten, glädjen - och galenskapen.<br/>Pär Winberg, författare till boken<br/>Över 600 klassiska och... eh, mindre klassiska orkesterkort.<br/>Dessutom: exklusiva intervjuer med bandmedlemmar, som delar med sig av minnen, unika foton ur privata album och berättelserna bakom korten.<br/>Hur tänkte man när man plåtade orkesterkort? Tänkte man alls? Resultatet är en kavalkad av skratt, frisyrer, poser - och kärlek till musiken.<br/>"Dansbandens Orkesterkort - En del av den svenska musikhistorien"<br/>Uppföljaren till succéboken Dansbandens Skivomslag. En bok för dig som var där - eller önskar att du varit det.

Författaren, artisten, konstnären Ulf Lundells dagboksurval från 2024.

I<i> Mikael Wiehes amerikanska sångbok</i> återfinns alla Mikael Wiehes klassiska tolkningar av de allra största amerikanska artisterna som Bob Dylan, Leonard Cohen, Tom Waits och några till - i en vacker, illustrerad utgåva. Det är sånger som Wiehe själv spelat in men också texter han översatt på uppdrag av andra.<br/><br/>Artister som Ebba Forsberg, Totta Näslund, Plura Jonsson, Tommy Körberg och Rikard Wolff har alla sjungit in minnesvärda och vackra tolkningar av Mikael Wiehe.<br/><br/>Förutom tolkningarna finns här också en stor intervju med Mikael Wiehe där han förklarar sin kärlek till de amerikanska artister vars låtar han valt ut. Han berättar även om det livgivande samarbete han genom åren haft med de svenska artister som sjungit in hans tolkningar. I efterordet förklarar han också hur han går tillväga när han översätter dessa monument från musikhistorien.<br/><br/><i>Mikael Wiehes amerikanska sångbok</i> kan med fördel läsas från pärm till pärm som en rejäl diktsamling - men förstås kan den, precis som titeln anger, användas som sångbok. Sjung, sjung, sjung - klassikerna förtjänar att finnas samlade på svenska. Och de tål att sjungas av oss alla.

"Blod och eld" är en bit svensk musikhistoria. Ett fönster mot några få år på 80-talet och några unga människor som inte kunde stå still. Världen var vidöppen och Imperiet - landets största rockband där och då - var alltid på väg framåt. Fotografen Lars Torndahl var knuten till rocktidningen Schlager under denna tid. Under tre år följde han Imperiet på turnéer i Sverige, USA och Latinamerika. Han utvecklade och fördjupade bilden av musiker till något mer personligt. Ofta berättade bilderna något annat än bara vem som avbildades. Tiden döljer alla minnen, utom de som fångats av en kamera, skriver Per Wirtén i förordet. I "Blod och Eld" finns nu drygt hundra av fotografens bilder på Imperiet samlade, varav de flesta har aldrig visats tidigare.